onsdag 18 januari 2012

Grannar.

Fram tills för några år sedan har jag mer eller mindre varit skonad från dem. Att kunna spela hög musik, bli arg och skrika, festa med kompisar, ja, allt detta ungefär när man ville. Viktigast av allt nästan -att kunna få be om tystnad när man behövde det.

Nu är det inte så längre. Med dessa väggar, lika tunna som papper, känns det nästan som att man bor i ett hus fullt av märkliga människor. Personer man inte kan säga åt "sluta sjung så fult!""sluta banka så förbannat mycket på diskbänken!" eller "stäng av din jävla väckarklocka nån gång!". Visst, hade det skett efter en viss tid på dygnet så har jag rätt att säga till, men så länge det sker på dagen måste jag hålla mig själv i schack.

Varje gång jag sitter hemma och försöker plugga, hör jag ena grannen föra konstigt väsen i sitt kök. Alltid när han sjunger, eller rättare sagt "ger ljud ifrån sig", så är det inte som man kan föreställa sig att en vanlig människa gör. Jag räknar mig själv som en vanlig människa, och när jag sjunger för mig själv brukar jag sjunga i en lagom ljudnivå, kanske en refräng, vers, eller både och.
Min granne däremot, så här kan han låta:
*tyst*
HEAAAAR-HOOO-YEEÄÄÄ (han försöker sjunga, betonar alltid 3-4 ord extra högt)
*tyst*
*bankar några gånger på diskbänken*
*tyst*
*visslar* (han kan vissla ganska högt)
*tyst*
*"men vafaaaan, jävvvla fitta!" (är ett urval av hans svordomar som kommer ganska ofta)

...efter någon timme börjar samma visa om.

En gång för över ett halvår sedan när jag tentapluggade blev jag så irriterad så jag började trumma på väggen en stund. Jag vet inte om han hörde mig, jag hoppas lite på det. Till råga på allt så vet jag hur han ser ut! Innan jag visste vem han var kunde jag tänka "men jag vet åtminstone inte hur han ser ut, så jag slipper ha ett ansikte till det jag får höra varje dag", men den lättnaden sprack när jag en dag såg honom. En man iklädd sliten jeansjacka, jeans, fluffigt hår och runda glasögon...

Så kan en vanlig dag se ut för mig. Jag ska inte ljuga, små saker kan göra mig väldigt irriterad. Nästa gång ska jag attack-sjunga tillbaka, eller attack-spela på mitt dragspel.

Nu till något annat. Jag är så trött på Biggest Looser, Arga Snickaren, Ensam mamma söker, Lyxfällan etc. Det finns så mycket tråkigt och dåligt på tv nu för tiden att jag inte ens minns vad jag tyckte var bra förr. Jag kanske ska leta upp en 10 år gammal tv-tablå och jämföra?

Mer Sunset Beach! Där har vi kvalitet som håller i ett decennium...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar