torsdag 31 maj 2012

Nu är det dags!

Den titeln kan funka på många saker just nu. Det är dags att blogga nu igen efter många dagar, det är dags för opponering imorgon och sannerligen dags för examen!

Helgen i Serbien var bra efter omständigheterna. Trots att det bara var en snabb helg kändes det nästan som att vi var där i en hel vecka.

Igår slutade jag och Elina tidigare än väntat. Vi blev färdiga med det sista inför opponeringen runt tvåtiden, därefter tog vi en välförtjänt fika. Kan knappt fatta att en fyra år lång studietid snart är slut.

Igår kväll blev det skönt häng på Kopparn i kära Vänersborg! Jag, Hanna och Alex avslutade kvällen på Suads. Tiden gick så otroligt fort, så fort att när jag tittade på klockan var hon 23.01 och min sista buss gick 23.03. Det slutade med att jag sprang och vinkade mot bussen som redan hade lämnat busshållsplatsen, och busschauffören stannade faktiskt. Snällt.

Opponering idag mellan 13-19, känns inte det lite väl långdraget? När Elina kommer hit vid elva kommer vi antagligen köra igenom lite viktiga punkter inför opponeringen, så det kommer bli en heeeeldag.

Ikväll vill jag beställa lite kläder från Top Shop, fina grejer är det! Hoppas bara att de sitter bra i storlekarna.

Jag har faktiskt en del bilder att lägga ut, men det orkar jag inte göra just nu så det kommer väl ett inlägg ikväll eller imorgon med bilder från igår, Serbien och inflyttningsfesten.

Hinner jag springa runt kanalen och duscha innan klockan blir elva? Jag åt frukost för en knappt tjugo minuter sedan, kanske ska vänta en halvtimme till, eller helt enkelt ta det efter opponeringen. Jag vet ju att det blir svårare att göra det ikväll, men då måste jag inte skynda till något.

En grej som hände på flygplatsen i Beograd när jag och Maria ska köpa lite på TaxFree:n. Framför oss har precis en gammal kvinna handlat, när hon lämnar kassan ser jag att hon har glömt sin resväska/handbagage. Jag säger till kassören och försöker ropa på henne, även han börjar ropa. Hon kommer tillbaka till kassan och säger att det inte är hennes väska, och det är då jag börjar titta mer på väskan och på kassören som arbetar väldigt långsamt. Han skrattar till lite och säger till oss "Ja, antingen är det någon som har glömt sitt handbagage eller så är det en bomb, haha!" Jag och Maria skrattar till lite, om än lite stelt. Några sekunder senare vänder han sig till sin kollega och säger "Jag minns faktiskt inte vad mannen hette som glömde väskan, han hade ju inte heller ett boarding card vilket var lite konstigt." Men vafan?! Jaja, visst kan man skämta om det, och det var inte så att jag var särskilt orolig för att det skulle vara något annat än en väska men ändå ville jag betala och gå därifrån så fort som möjligt. You never know, eller hur?

När vi hade börjat gå vände jag mig om och såg att en man gick mot kassan och hämtade sitt handbagage. Pjuh!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar